Konserten i Gävle 26. november 2005
08.12.2005

Gävle Konserthus
Gävle Symfoniorkester
World Festival Choir
Dirigent: Petras Bingelis
Sopran: Christina Högman
Alt: Hilary Summers
Tenor: Sean Clayton
Bass: Olle Persson

Konserten i Gävle er over, og vi sitter igjen med mange gode minner. Som mange av dere allerede vet, hadde vi denne gangen mange artist kanselleringer.
Det startet med at Charles Farncomb kollapset og ble innlagt på sykehus natten før avreise til Gävle. Alle telefonene på kontoret nærmest kokte den formiddagen, i forsøket på å finne en dirigent som var ledig på så kort varsel. Til slutt fikk Jan et positivt svar fra Petras Bingeles fra Kaunas som greide å endre et allerede planlagt program, og tok oppdraget.

Vi kjenner Petras Bingeles fra han dirigerte "Verdis Requiem" for WFC i Kaunas, og vi visste at Konserten ville være i trygge hender.
Petras Bingelis er en ekstremt engasjerende dirigent som har dirigert "Händels Messias" i mange, mange år. Veldig lettet for at problemet var løst, reiste vi til Gävle.

Allerede samme dag fikk vi beskjed om at Neil Makie, som sang med WFC på konserten for 20 år siden, også var blitt syk. Luftveisinfeksjon!
Han anbefalte oss å ta kontakt med en av sine elever, Sean Clayton, en ung talentfull ung mann på 25 år. Vi fulgte hans råd, og det angret vi ikke på.
Sean Clayton har en "smør" tenorstemme som imponerte stort.

Dagen før konserten meldte sopranen at hun var syk. Etter mange telefonsamtaler bestemte Jan at vi skulle engasjere Christina Högman. Hun har spesialisert seg på dette verket og synger det mange ganger årlig. Hun har også samarbeidet med Olle Persson, bassen, i mange år.

Konserten ble en stor opplevelse. Avisenes kritikker ble meget bra. ( les kritikkene under)

Så var det fest på Scandic Gävle Väst Hotel, med god mat og fin stemning. Alle fikk et glass vin ved ankomst, og vi feiret korets 20- års jubileum.

Det ble servert et bufeet med forskjellige gode varme og kalde retter. Det var rikelig med mat og alle var veldig fornøyde med festen. Wfcs styreformann, Svein Egil Andressen holdt en fin tale og mimret over korets historie. Vår alles kjære Unni var invitert med som æresgjest,
noe mange av sangerne satte stor pris på. Hun var jo med på å starte WFC i 1985 den gangen koret var kjempestort. Unni, i likhet med oss andre sitter igjen med mange gode minner.

WFC hadde styremøte på formiddagen konsert dagen. Den nye, "Sangerens representant, ble presentert. Hun kommer fra Stockholm og heter Ulla Ungermark. Hun var dessverre forhindret fra å delta på festen, men mange kjenner henne fra mange års deltagelse i WFCs arrangementer rundt om i verden.

På jubileumsfesten ble de 13 personene som var med på den 1. konserten til WFC, den gang kaldt Messias - koret Vestfold, overrakt en flaske champagne hver.

Festen varte ut i de små timer, for det er alltid hyggelig å være sammen med gode venner. Alle reiste hjem tidlig neste dag, og vi sitter igjen med en god følelse både fra konserten, som hadde en så vanskelig start, og fra oppholdet ellers.



Til slutt vil vi ønske dere en riktig god jul og et godt nytt år. Nye prosjekter venter i 2006.

HALLELUJAH. World Festival Choir gjorde Messias till en storslagen konsert som torde ha framkallat gåshud hos publiken.

Händel skrev Messias på hösten 1741 och det framfördes i Dublin i april 1742. Det var då en mycket ekonomisk tillställning med en kör på 16 sångare (där också solisterna ingick) och en minimal orkester med stråkar, trumpet och pukor. Verket påbyggdes under några år och blev en årlig tillställning på en välgörenhetsinrättning i London. Sin nuvarande form fick verket cirka 1750, sen har det blivit tradition att framföra det så pampigt och storslaget som möjligt.
När jag steg in i Gevaliahallen stod World Festival Choir uppradade på scenens bakre del, enkel överslagsberäkning gav cirka 200 sångare.
Enligt programmet skulle den välkände engelske barockmästaren Charles Farncombe leda framförandet, men han blev hastigt förhindrad. I stället lyckades man med kort varsel få hit Petras Bingelis från Litauen.
Han gjorde en mycket bra insats, men det kunde nog behövts lite mer repetition, det glappade lite mellan dirigent och orkester. Solisterna sjöng med inlevelse och stil, speciellt tenoren Sean Clayton har en frasering och ornamentik som passar barockmusik, men även Hilary Summers imponerade med en kraftfull altröst av en typ som blir mer sällsynt nuförtiden.

Men det som gjorde denna Messias storslagen var framför allt World Festival Choir, en jättekör som gjort Messias många gånger. Klangen och precisionen var fantastisk och Hallelujah-kören framkallade säkert mycket gåshud i publiken. I de starkaste partierna var klangen lite grötig, kanske borde man uppföra detta verk i Trefaldighetskyrkan i stället. Men för mig känns det som uppförandet lider av elefantsjuka, det blev helt enkelt lite för mycket av allting: för stark effekt i vissa solopartier, för många decibel från kören. Kanske ett stilideal som känns lite gammalmodigt, men en mer praktfull inledning på adventen kan man knappast tänka sig.



Börje Larsson/ Arbeiderbladet





Back to the newspage